Att diagnostisera artros är relativt enkelt. Men röntgen är inte den avgörande faktorn, även om många tror det. Röntgen är nämligen ingen bra indikation för artros och förklaringen för det är enkel. Man ser inga röntgenologiska fynd på ungefär hälften av människorna som röntgas men som lider av artros. En annan anledning är att hälften som röntgas ser ut som att de har artros, men har inga som helst besvär av det. Så hur veta att det är artros det rör sig om?

Om en patient söker för ledsmärta utan någon som helst traumatisk början, och det är uppenbart att det inte rör sig om en överbelastningssmärta så utgår jag från att det är artros. Hur kan jag göra det, jo, det är ju baserat på vad patienten berättar. Om smärta uppstått utan att ngt utöver det vanliga hänt, men vaknar ändå med smärta, eller smygande smärtdebut över några dagar, och symtomen stämmer överens med artros, då är det självklart.

Symtomen för artros kan ändå variera från individ till individ, men det brukar starta i en led med smärta som kan komma och gå eftersom sjukdomen går i skov, skoven är olika långa mellan individerna. Vissa blir stadigt allt sämre, medan för andra avstannar det eller till och med blir bättre.

Stelhet och minskad rörlighet i leden är vanligt, ofta värre efter att ha varit stilla en stund. Då kan det kännas jobbigt med uppresning och att börja gå, ofta med lite stapplande steg i början. 

Det händer att leden blir svullen, varm och röd. Det sker oftast i början av artrosen och beror på att ledkapseln blir inflammerad och producerar ett överskott av ledvätska.

Som tidigare nämnt så är inte brosket innerverat (dvs inga nerver i brosket) och därmed är det inte själva brosket som gör ont vid artros. Det är faktiskt de omkringliggande strukturerna som skickar smärtsignaler: Ledband, ledkapsel, senfästen, muskler och även underliggande skelett. En felställning av leden, ändrat belastningsmönster och felaktiga spänningar utlöser smärtsignalerna.

Med detta i åtanke så blir det tydligt att man måste anpassa livet lite för att kringgå artrosen men också att omhänderta den för att undvika försämrad levnadsstandard.