Vilket år. Min pappa fick en mild stroke, relationen tog slut, en motspelare i streetbasket sprang in i mig och korsband gick av med lite blandat andra skador. Badrummet visade sig vara undermåligt renoverat av tidigare ägare och måste göras om från grunden. Inbrott i bil där ryggsäck med dator, nycklar etc stals. Familjen fastnade utomlands i 6 månader pga Covid 19, halvtidsstudier och heltidsarbete under hösten, trolig knäoperation som väntar. Och förstås Covid 19 som härjat. Året 2020… Jag måste säga att jag är inte helt missnöjd med att det snart är slut. Att ta sig igenom svårigheter är alltid en utmaning, men när det byggs på allt eftersom blir det extra tungt.

Resultat av detta

Senaste 2 månaderna känns det som att jag gått på ångor. Energin är slut, psyket stressat och jag är inte ensam med dessa känslor. De flesta jag träffar har det väldigt tufft. Ändå är vi lyckligt lottade här när vi jämför oss med människor på andra delar av jordklotet. Men det är svårt att tänka att vi har det bra när vi mår dåligt. Det är svårt att tänka att vi lyckligt lottade när vi kämpar för att hålla huvudet över ytan, det är svårt. Året 2020 har varit en utmaning för oss alla. Själv har jag inte mist någon till Covid 19, men många har. Hur ska man då tänka att vi ändå har det bra i dessa svårigheter? Jag vet inte ens om det är möjligt.

Jag valde att ta hjälp för att ta mig igenom detta, för ibland blir livet lite för tufft och för mycket för att orka reda upp det själva. I oktober insåg jag också att när jag kör på ångor så måste jag dra i bromsen i tid, och för en månad sedan kände jag att det var dags för vila, så jag bestämde mig för långledigt under jul och nyår. Det viktigaste vi har är oss själva, och vi kan inte fortsätta pressa oss över gränser, för då finns ingen enkel återvändo. I vila och återhämtning kan jag grunda mig, hitta min eld igen, min livslåga, samt påminnas om varför jag lever och vad min passion är. Det är lätt att glömma och tappa bort det när vi springer i ett hamsterhjul och försöker släcka bränder.

Vad vill jag ha sagt med detta?

Livet är spännande och underbart, fullt av ny kunskap – både om oss själva och om världen. Jag har lärt mig så mycket om mig själv i år som jag kan ta med mig i alla nya svårigheter som dyker upp i framtiden. Förhoppningsvis blir jag bättre på att uppskatta allt som är underbart. För så är livet, det är upp och det är ner. Vår generation har inte behövt utstå en sån här prövning förut så det har nog varit chockerande för oss. Vi kan bara leva och lära och blicka mot det som är fint med livet, det som är spännande och gör oss lyckliga.

Året 2020… Vi måste ta hand om oss själva, lyssna på kroppens signaler – alla signaler betyder något. Vi behöver också ha förståelse för våra medmänniskor och minnas att vi alla försöker ta oss igenom detta så bra vi kan. Ha tålamod, ha medkänsla, vara uppmuntrande, även om jag ibland ställer mig i rummet och skriker av frustration eller gråter av sorg. Låt känslorna komma, finnas och bekräfta dem. De är en del av oss och livet vi lever.

Kramar till er alla och förhoppningar om ett bättre år 2021